Det finns faktiskt ett rätt så nytt inlägg här under,
så det är bara och titta där sen, för här kommer ett
inte så seriöst inlägg. Förlåt mig.


Tecknen rår, btw hopplösa situationer:
och då är dom verkligen hopplösa, jag lovar och svär.

Du kan inte åka och tanka - för att du inte har någon bensin.
Du kan inte skriva upp pennor på en inköpslista - för att du inte har någon penna.
Du kan inte ringa brandkåren - för att din telefon just brunnit upp.
Du kan inte stava till "Dyslexi" - för att du har dyslexi.
Du har glömt bort att du är senildement.
Båda dina armar, har somnat under kudden.
Din dammsugare är dammig inuti...
Du kan inte be din granne skruva ner ljudet på stereon,
för han spelar så högt så han hör inte vad du säger.
Du är för trött för att gå och lägga dig.



Det var inte särskilt intelligent sagt av dig, eller hur? Men oroa dig inte,
jag har glömt ditt namn också. Så sarkasmer är bara en ytterligare
service som vi erbjuder. Så om jag kastar en pinne, går du då? Eller
hur många gånger måste jag spola innan du försvinner?

Jag säger bara: Terapi är dyrt, att smälla såpbubblor är billigt. Välj själv.
Fel har begåtts. Andra kommer att få skulden. Din tankegång har visst
en blomsterrabatt. Men om jag önskar höra tassandet av små fötter,
sätter jag skor på min hund. Jag önskar jag kunde, men jag vill inte.
Jorden är full, åk hem. Jag vägrar att spela huvudrollen i ditt psykodrama.
Jag lovar att jag alltid kommer att värdesätta de första missuppfattningarna
jag hade om dig. Det är ett otacksamt jobb, men jag har mycket karma att
göra mig av med.

Jag skulle gärna förklara allt för dig, men då skulle din hjärna explodera.
Jag kan endast behaga en person per dag. Idag är inte din dag. Imorgon ser
inte heller bra ut. Och jag ser att du är åsidosatt denna tid särskilt för att
förolämpa dig själv offentligt. Men en dag, kommer vi att titta tillbaka på det här,
skratta nervöst och byta samtalsämne. Alla har rätt till min åsikt.
Ha ha, jag är inte din typ, jag är inte uppblåsbar.