på samma spår, min lilla hjärnskrynklare till blogg, eller helt enkelt
mitt sätt och sortera alla mina konstiga tankar, hahaha. aj, det svider ju nästan.

att vara beroende, eller inte..

jag satt och pratade med sofia i telefon nyss om ditt och datt och då efteråt
så ploppade något fasansfullt i tankarna, okej jag skämtar.. jag tog nog i en aning
åtminstone, men hur som helst så började jag och fundera på vårat samtalsämne
vi hade innan jag drog till finland, och ja, vart skulle jag ta och börja för nu ska jag
för en gångs skull också skriva lite om vad som pågår inne i mitt huvud, och inte
bara vad jag sysslar med om dagarna och så.

Japp och då var ju samtalsämnet killar, men det är inte bara dem det rör sig om
egentligen, utan man skulle kunna koppla det hela till kärleken, ja problem etc.
Dock inga allvarliga problem, men däremot kärleksproblem.. Eller ja iofs så beror
det på hur långt man kommer.. Och hur mycket tankarna kring detta ämnet
utvecklas, ja ni.. Men då var det killar vi talade om, och om att bli sårad och om att
hitta rätt person, och olycklig kärlek osv. Hur vet man om man hittat rätt person,
eller om en person är den rätta när man 'finner' något ut över det vanliga hos den
personen? Visserligen är det svårt och det är definitivt inget man kan veta innan
man levt ihop med den ett tag till och med tar det ett bra tag, ja ett mycket bra tag.

Det är egentligen hemskt att man inte kan veta om denna person är god, om
denna person är en bra partner för en, tänk och återuppleva en kille med otrolig
svartsjuka, misshandel, och allmän förnedring osv om och om igen? Och aldrig
veta om nästa kille skall vara likadan eller t.o.m värre? Om nästa kille ska vara
ett svin, om den nästa bara är där för att utnyttja dig, krossa dig, vad som helst.
Tänk om man ändå visste allt innan, okej det skulle bli alldeles för lätt för oss
och ta oss igenom livet, men ändå.. Vi skulle slippa allt sånt där, och framförallt
skulle det aldrig behövas ta risker om och om igen, vem döljer sig bakom den
"mask han bär"? Om ändå någon kunde svara på den frågan.

Det är ändå hemskt, det är deprimerande på sitt sätt att man aldrig vet hurdann
en person egentligen är, man kan råka hamna i helt fel händer.. och vad gör man,
man skyller på sig själv även om det inte är ens fel egentligen? Vi är inte dem,
dem som är som svin. Vi väljer bara helt fel, vi är för naiva.

Och.. "det är dom som krossar hjärtan på rutin".. som människor ofta verkar ha
otroligt lätt och falla för, men sedan kommer dagen då 'världens underbaraste
kille/tjej' inte längre är den, man först blev förälskad i, nepp.. Helt enkelt så kan
denna person förändras från själva ängeln till rena djävulen. Fast det är inte bara
det, hur många gånger ska vi krossa andras hjärtan? Och hur många gånger ska
vi få våra hjärtan krossade? Jag kan definitivt inte förutspå det, men det händer
hela tiden. Jag måste ju ändå säga att kärlek är något fint, något alldeles extra
utöver allt annat, finns inget finare.. Och känslan!

Så jag är inte negativ när det har med kärlek och göra, men som tur är så är jag
fortfarande ung, men även unga hinner med att vara med om en massa, och även
unga har en massa tankar, och vi påverkas av allt möjligt utifrån.
Krossar någon mig, reser jag mig, ser framåt mot ljusare bättre tider, tar min
tid för att smälta det, för även ur ont kan något gott komma någongång, vem vet
någonting kan bringa en tur sen framåt i tiden.. Vi vet väll aldrig vad som väntar
på oss bakom hörnet.
Men det känns, och även när en människa som blivit sårad läker, så känns
smärtan fortfarande medan man läker, den försvinner inte direkt.. Det tar sin tid.
Och det är något man helt enkelt får acceptera, eftersom att vi ändå kommer
att fortsätta med att krossa varandra, men i hopp om att hitta den rätta.

Jag tycker att det skulle vara jätte gulligt och lyckas hitta någon man delar
intressen med, men att man även har andra intressen, och där båda kan ha
sina egna åsikter och dela med sig av en hel del med varandra, att man tar
väl hand om varandra, och bygger upp ett förhållande där båda litar på varandra,
annars skulle det brista såklart, och tänk om man hittade någon och tänk om
det höll ända tills den dagen då man nått sin slut destination i livet, jaaa-a!

Så känns det rätt? Eller inte?
Viktigt är det väll och känna efter, och jo jag vill faktiskt erkänna att det kanske
inte blivit en diskussion om detta om vissa saker inte hänt tidigare i livet, och
även under senaste tiden..

Så tänk på det, man vet faktiskt aldrig..
Och framförallt ge det hela en chans någongång, du vet aldrig vem som är
den rätta, det kan vara vem som helst i princip.


What hurts the most, was being so close..
And having so much to say, and watching you walk away.
And never knowing, what could've been..
And not seeing that loving you, was what I was trying to do.

-jag trodde inte att du var ett svin:p