I try to do it right this time around! E-o! Jag längtar tills Torsdag må jag säga! Just nu sitter jag här, och fick en sådan lust att blogga. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är lite skrämmande nu eftersom att min kära vän Sofia verkar vara alltmer rädd för att åka till Luleå för varenda sekund som går kan man gott och väl säga. Jag är alltför rädd för att hon ska backa ur, snart ska jag väcka liv i henne, så att hon liksom förstår vad hon gör, hon vill själv bli skrämd, hon tigger om det, sat-ns sofia!


Sometimes you have to fight it out! And why not now, and where you stand?

Jaa-a. Helt enkelt, någonstans finns det något bättre som är värt att kämpa för, och när man väll vet att man ska kämpa för något, men vet att det inte har någon verkan. Vad gör man då? Ger upp? Ja, man ger upp, men innerst inne så ger man inte upp, utan man slutar med att bara vänta, och hoppas på att det ska ordnas! På att man ska hitta ett sätt och återigen kunna kämpa för det bättre. Eller så slutar det med att det aldrig någonsin sker. " If I forget you.." Jag vet vad som är värt att kämpa för, men samtidigt vet jag att det inte lönar sig! Men jag lovar att jag skulle ge mig hän åt någon.

Btw, min kära vän, Sofia, hon är helt sjuk, jag tror hon är övertrött men hon medger inte det, hon påstår att hon bara är lite hungrig, ajaj! Dessutom så skrämmer hon mig allt mer för varje sekund som går, men jag har hjälp! Mr.Smith håller mig vid liv!