Det är ungefär som att gå förbi ett skyltfönster och få syn på en digitalkamera.
Man kanske blir intresserad av den, men man måste ta reda på vissa saker gällande denna kamera för att veta om det är värt att köpa den. Fast i detta fall köper man varan! Sedan måste man ju förstås läsa manualen för att få veta så mycket som möjligt om den, det blir ju bara lättare ju mer man vet. För ju mer man vet, desto säkrare blir man. Så ungefär så skulle jag kunna förklara det, lustigt att säga intresserad... (!)
Men i vissa fall kan man finna en vara som man är intresserad av, men i detta fall kan det vara så att man inte har möjligheten att snappa åt sig varan, men det är ju tur, man var ju bara intresserad, det är ingen större sak. Hallå, man kan ju alltid försöka glömma varan, det finns ju fler varor som kan intressera en i framtiden..
Så egentligen skulle man kunna förklara det på detta sätt, att vara intresserad, att inte vara, eller att önska att man inte var det. Japp, tre helt olika saker. Jösses vi vänjer oss, vi får inte precis varenda sak vi pekar på, det går inte, isåfall skulle världen vara upp och ner just nu, ingenting skulle fungera, så vi överlever, vi försöker glömma och tar ett steg vidare i livet, det är på det viset vi hamnar på nästa ruta, vi klarade av någonting vi kämpade med. Haha jag skulle nog förklara intresserad på ett lustigt sätt, den känslan är lustig, man vet varken in eller ut, och det går som inte att förklara det så jätte bra.

Haha nog har jag hört att det finns en massa fiskar ute i havet, så haka inte fast på en och samma så länge det inte finns någon chans, så ja underbart!

Du, du är som ett papper där jag klottrar ner en hel del av mina innersta känslor, jag har grävt fram känslor från djupet och kladdat det på pappret. Ja, du är precis som det pappret. Men faktum är den att du var det papper jag nyss mer än gärna hade bärt med mig genom denna resa, ja genom mitt liv, för att spara det. Men nu tycks allt ha förändrats, jag önskar jag kunde knyckla ihop pappret till en liten boll och slänga den i sopkorgen, men varför lyckas jag inte med det, varför är det så svårt? Varför tar det emot mig?

HAHAHA, lustigt att skriva detta hit, men det kanske ger en liten vink eller någonting så att man hajar. Alltså en annan sak är den att nog har jag försökt, för man kan ju inte misslyckas utan att försöka, men jag har väll försökt lite åtminstone, mer energi lägger jag inte ner på att göra något som tycks vara.. ja vad ska jag säga?

men nu glömmer vi detta, ska dra härifrån, ha det bra! pusshejdå:)