You don't know what you are living for, and it's sad.
Jag kom faktiskt iväg på hockeyn trots allt. Min feber var över efter att
jag legat och sovit smått från och till här under dagen. Drog dit med
Erica, och där var Marie, Pauline och Jonna redan då och väntade in
oss. Asplövens J20 - Luleå Rebels: 3-2.

Och jösses vilka gapisar, haha fast det var smått roande faktiskt.
Och det var trevligt och titta på hockey, som vanligt.

Ha ha, vad vill du egentligen? Vad vill du få ut av det hela?
Å, det är bara så stört. Det är precis vad jag tycker. Det är stört,
oförskämt, till en del löjligt och framförallt taskigt. Det är ett fult
spel du spelar, ett spel du inte själv förstår dig på. Vad sker? Vad
driver en till och göra si och så och framförallt att loosa allting
och inte inse att det inte är prapra. Säg det, den som nu visste.

Bring it on "Two-face" is a nice game to play.


Vad mer.. Hur ska det vara så svårt? ;) Jag förstår mig inte riktigt
på varför vissa människor i princip låtsas ha känslor för någon,
eller helt enkelt med andra ord leker med en annans känslor. För
visst lär man sig vissa saker här i livet ;) som att man istället för att
dölja att man tycker om en genom att ignorerna person (låtsas att
denna inte finns) eller leka någon lek, i stil med artighet, så kan man
väll istället bara säga det rakt ut, är det svårt? Egentligen bör de tre
orden vara de enklaste orden i hela världen, hur kommer det sig att
de har blivit några av de svåraste? Det är synd.

Och nej, det här har ingenting med mig och göra. Hi hi. Men ibland
börjar man och tänka på en hel del. Vad gör det så svårt för dig?

A story about a girl named M.

Du står med en bok i din hand, ett facit. Facit för hur du fungerar.
Åtminstone hur du bör fungera. Anteckna det viktiga och lär dig.
För helt plötsligt är det för sent. Helt plötsligt slukas du upp av jorden.
Medan vi andra höjer våra glas, och dansar natten ut.