en enkel saga med ett simeplt slut

tick....tack....tick.....tack....står tiden still eller?
jag vill komma iväg :D börjar bli riktigt rastlös här nu, ni vet det där
kliandet i fingrarna när man bara måste få göra något, ska trycka i
mig massa mallows och sen ska jag dra, snart hoppas jag?:)


förmodligen hade han stått där och väntat på mig hela tiden.


Han kom fram till mig och frågade: "Hur kommet det sig att
du aldrig fick priset för Sveriges sämste skådespelerska?"


Det kändes konstigt att höra dessa ord från en man som en
gång stått en väldigt nära. Jag är väl medveten om att jag är
dålig, ville jag svara denne man.


Vem tror han sig vara? Någon utsänd ängel här för att trösta
mig? "Jag sjunker aldrig ner till din nivå" sade jag och gick.

något på hjärtat?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0